---> Minneslund <---

Mr Sandmans Tell A Vision -Dennis-
 26/11 1997 - 29/3 2006

Dennis fick den 29/3 somna in efter en olycka som skulle innebära en eller flera operationer. Vi ville inte orsaka honom detta lidande och han somnade in stilla och lugnt på mattes arm.
Det är ett stort tomrum efter honom då han var en underbar hund med en otrolig personlighet.
Vi saknar dig Dennis men vet att vi förr eller senare kommer mötas igen

Om Dennis

Dennis var en underbar hund med ett stort hjärta. Dennis kom in i familjen som 8 månaders valp och charmade mig som aldrig haft en närmare kontakt med varken vinthundar eller framförallt Afghaner. Dennis var vår följeslagare i vått och torrt. Han var med i garaget när nya bilar och projekt byggdes. Han följde alltid med på bilutställningarna och han älskade det. Det finns människor som säger att afghanhundar är dumma, ja de toppar ju till och med listor om dummaste hund år efter år. Att dessa tester baseras på hur lättlärda hundarna är talas det ofta lite tystar om. Vår inställning är att en hund som alltid gör som matte/husse säger inte gör det för att den är smart utan de smarta hundarna är de som gör som de själva vill. De har ett eget tänkande.

En afghanhund kan man inte ha lös, det sa även min sambo åt mig och ja i många fall stämmer det nog men själv började jag leka med Dennis när han var ca 3 år gammal och under de sista 3 åren var han lös dagligen, han stack inte en endaste gång. Att se en afghan i full fart med pälsen flygande runt sig är nog bland det finaste som går att se och jag såg det varje dag. Jag litade på att Dennis inte skulle sticka och jag tror att han kände det.

Dennis älskade människor, endast en gång han tydligt visat att han inte tyckte om en person och det var när vi hade julmiddag för vänner. En av vännerna hade en kille med sig som vi själva inte kände och det var denna kille som Dennis inte gillade. Det visade han genom att först och främst inte hälsa på honom och när tillfället gavs hade han kissat i killens sko. Det var inte en droppe utanför och skon var i princip fylld till bredden. Han kom aldrig mer på besök hos oss. Den enda gången Dennis agerade såsom afghaner ofta gör -ser genom människor de inte känner- var när det var andra afghaner i närheten, annars var han en glad och sprallig kille som många trodde var en unghund långt upp i vuxen ålder.

Thomas har ju tidigare haft afghanhund också -Mr sandmans Bounching Betty- och han har sagt att det alltid ska finnas en afghanhund i huset. Det kommer nog dröja några år innan vi introducerar en ny vän av den rasen i familjen då hålet efter Dennis är så stort. Vår dotter Elina pratar om honom dagligen och han lever kvar i våra minnen men vi vet att det var det enda rätta för Dennis del att få somna in. Det minsta vi kunde ge honom var att undslippa lidandet oavsett hur mkt lidande det innebär för vår del att han inte längre finns hos oss men i våra minnen kommer han för alltid finnas kvar.